Karlenby, L. 2023. Utmarkslämningar i norra Råberga. Fossil åker L1980:5440, L1980:4680; gravar L1980:5441, L1980:4779 samt en borttagen lägenhetsbebyggelse L1980:5585 och lägenhetsbebyggelse L2024:5593 vid Örebro flygplats. Råberga 5:10, Täby och Vintrosa socknar, Örebro kommun, Örebro län, Närke. Arkeologisk förundersökning. Arkeologgruppen AB rapport 2023:25.
Örebro kommun planerade att utvidga terminalområdet vid Örebro flygplats. Ett område norr om
terminalen berördes av arbetena. Länsstyrelsen beslutade därför att en förundersökning skulle genomföras inom ytan, innan vidare bygginsatser kunde göras (Lst dnr 431-2732-2022).
Berörda fornlämningar var två eventuella stensättningar L1980:4680 (oregelbunden stensättning) och
L1980:4779 (tresidig stensättning), samt L1980:5440 (fossil åker) och L1980:5441 (fossil åker). Inom ytan
fanns också platsen för en borttagen lägenhetsbebyggelse Agnesberg (L1980:5585).
Sammanlagt påträffades 60 röjningsrösen. Därutöver framkom 58 övriga lämningar inkluderande de två gravarna, en ugnslämning/spisfundament, ett kollager (förmodligen ett trägolv), ett kolupplag och en härd. Åtta stolphål fanns också spridda över ytan, samt udda gropar och stenhägnader (varav en stenmur). De anläggningarna kunde dock inte knytas till någon särskild aktivitet, förutom stenmuren som bör ha lagts upp i samband med odlingsverksamhet under senare delen av 1800-talet och ugn/spis-lämningen som genom ett fynd av dekorerat rödgods kan placeras vid sekelskiftet år 1700.
Rösena har lagts upp som resultat av odling inom området. Stenen har plockats från den moränbildande undergrunden och lagts upp i rösen för att frigöra eller skapa en god odlingsmark utan sten. Rösena bestod huvudsakligen av små stenar (upp till 0,2 meter), men även större stenar upp till en halvmeter stora förekom i stor mängd. De största blocken var upp till ett par meter stora. De låg oftast i centrum av rösena som den punkt där rösena började skapas. De mellanstora stenarna låg ofta i rösenas utkanter och bildade ibland kantkedjor vars funktion varit att begränsa rösenas storlek och förhindra att de rasade ut. Genom 14C-analyser har odlingsfasen kunnat fastställas till perioden 1200–1600 e.Kr., som mest intensivt under 1300–1400-talen. Tre 14C-dateringar föll in under förhistorisk tid men de är skilda åt i tid och visar inte på en kontinuerlig aktivitet i området vid den tiden. De ligger i folkvandringstid, vendeltid och sen vikingatid.
På en karta från år 1699 finns en bebyggelse utritad på en mindre, öppen yta som sammanfaller med den fossila åkern L1980:5440. Bebyggelsen visar på en närvaro i området som möjligen kan kopplas till den tidigare odlingen i området. Det kan också vara en nyetablering på den äldre jordbruksmarken.
Gravarna – två stensättningar, båda tresidiga – fanns på områdets högsta punkt. En av dem var ursprungligen registrerad som oregelbunden, men formen berodde på skador från skogsmaskiner. Båda var stora (omkring 7 meter).
En mindre ugn eller ett spisröse påträffades inom röseområdet. Under kantstenarna påträffades rödgods med dekorering av piplera samt grön och gul färg. Typen av dekor förekommer främst under perioden 1680–1720 e.Kr.