Balknäs, N. med bidrag av Karlenby, L. 2020. En järnåldersgård i Marieberg. Arkeologisk förundersökning och undersökning. L1979:2421 (Mosjö 108) och L1979:2422 (Mosjö 109), fastigheterna Törsjö 1:8 och 3:14, Mosjö socken, Örebro kommun, Närke. Arkeologgruppen AB rapport 2020:21.
Fem kilometer söder om Örebro, strax norr om Mariebergs travbana, ligger detaljplaneområdet Mariebergsskolan. I samband med Örebro kommuns planerade bebyggelse i området har Arkeologgruppen AB genomfört en förundersökning av fossil åkermark (L1979:2421/Mosjö 108) och boplatslämningar (L1979:2422/Mosjö 109). Förundersökningen ledde vidare i en undersökning av boplatsen. Både förundersökning och undersökning skedde på uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro län. Området ligger på en slätt öster om Örebroåsen som löper i nord–sydlig riktning. Marken bestod vid undersökningstillfällena av igenväxande hagmark. Tidigare har marken brukats som åker. Lämningarna framkom vid den arkeologiska utredning som genomfördes under år 2017 då det framkom parcellavgränsningar i öster (L1979:2421) och boplatslämningar (L1979:2422) i väster. Några av stolphålen ansågs kunna utgöra del av ett förhistoriskt långhus (Karlenby 2017). Vid förundersökningen, som genomfördes under den torra sommaren 2018, bekräftades i stort resultaten från utredningen. Den fossila åkermark som var anledning till förundersökningen av L1979:2421 var mindre uppenbar, troligen beroende på att marken var mycket torr och färgskiftningar i marken svåra att se, men boplatslämningarna visade sig vara desto fler. Anläggningstyperna bestod huvudsakligen av stolphål, gropar och härdar. Även en brunn fanns inom ytan. Totalt mättes 171 anläggningar och lager in. Av dem undersöktes 46 procent. Fokus låg på de anläggningar som ingick i konstruktioner. Ett 20 meter långt, flerfunktionellt treskeppigt långhus (Hus 1) från romersk järnålder eller folkvandringstid liksom det östra hörnet av ytterligare en byggnad (Hus 2) undersöktes. Eftersom ytan innehöll fler anläggningar än vad som hade förväntats fanns ingen möjlighet att undersöka hela boplatsen inom ramen för förundersökningen. Det innebar att vi återkom till platsen under hösten 2018 för en slutgiltig undersökning av boplatsytan L1979:2422. Vid förundersökningen var undersökningsområdet avgränsat till 11 330 kvadratmeter. Resultaten av förunder sökningen visade på att den påträffade boplatsen fanns inom ett mindre område om 5 640 kvadratmeter. Ej undersökt del av fornlämningen togs vid undersökningen fram genom att ytorna mellan Förundersökningsschakten banades av och undersöktes. Sammanlagt påträffades ytterligare 290 anläggningar, alltså totalt 461 stycken från både förundersökning och undersökning. Lämningarna var från en gård som typologiskt kunde dateras till slutet av äldre järnålder. Tre hus och ett härdområde dokumenterades i fält. Ett fjärde hus har sedan identifierats under rapportarbetet. Hus 2, vars östra del undersöktes vid förundersökningen, fortsatte mot väster. Helt framtaget visade sig huset vara en 33 meter lång, flerfunktionell treskeppig stolpbyggnad. Hus 3 och Hus 4 var mindre stolphus. Hus 3 är en ekonomibyggnad, medan Hus 4 kan tolkas som ett mindre bostadshus. Från äldre järnålder fanns även spår av järnframställning och askslagg där det senare kommer från en okänd process. Vid förundersökningen hittades ett kvartsavslag som lösfynd och vid undersökningen hittades ett bränt flintavslag i matjorden. Fynden gjorde att vi mätte in flera svängda rännor eftersom de kunde utgöra spår av neolitiska hyddbottnar. Den bäst bevarade rännan undersöktes och tolkades därefter som en gammal rotvälta. Icke desto mindre fick en härd, en kokgrop och en ränna med en förkolnad stock dateringar till tidigneolitikum. Tolv prover skickades för 14C-analys. Tyvärr var provet från ett av parcelldikena av för dålig kvalitet och kunde inte analyseras. Övriga elva dateringar sträcker sig från 3940 f.Kr. till 1430 e.Kr. och är fördelade på tre perioder: tidigneolitikum, yngre romersk järnålder-folkvandringstid och medeltid. De sju dateringarna från äldre järnålder infaller under en kort period (250–540 e.Kr.). Den medeltida dateringen kom från en härd i härdområdet kopplat till gårdsbebyggelsen. Möjligen är den sena dateringen ett resultat av infiltration från ovanliggande odlingslager som därmed bildats under sen medeltid, men det kan också spegla aktiviteter som skett efter att den medeltida odlingen övergivits (jmf. Karlenby 2018).