Ekman, T., Karlenby, L., Ramström, A. och Strengbom, E. 2022. Atle – gravar och röjningsrösen. L1982:8956, L1980:6700 och L2021:1601, Ånsta 20:223, Almby 11:167, Örebro och Gällersta socknar, Närke. Arkeologisk förundersökning och undersökning. Arkeologgruppen AB rapport 2021:47.

Swerock AB har planer på att utvidga sin bergtäkt i Atle-området vid Norra Bro, några kilometer söder om Örebro. Inom det planerade täktområdet fanns två kända fornlämningar, L1982:8956 och L1980:6700. Båda lämningarna var klassificerade som fossil åkermark, dominerade av röjningsrösen och röjda ytor. Läns­styrelsen i Örebro län beslutade därför om en arkeologisk förundersökning som genomfördes under våren 2018. Utifrån dess resultat beslutades om en arkeo­logisk undersökning som utfördes under hösten samma år. Båda undersökningarna bekostades av Swerock AB.

Terrängen i undersökningsområdet bestod av skogsmark bevuxen med blandskog. Bitvis syntes berg i dagen och större, markfasta block. Jord­månen utgjordes av morän, i lägre liggande partier av lera. Enligt tillgängliga kartor har inte området rymt någon bebyggelse under historisk tid. Fornlämningar inom närområdet utgörs främst av röjningsröseområden, lägenhetsbebyggelser och ensamliggande stensättningar.

Den arkeologiska förundersökningen var upp­delad på två moment; fältinventering följt av upptagning av provschakt. Resultatet blev att 24 rösen karterades inom L1980:6700 och 95 rösen inom L1982:8956. Rösena kunde delas i in nio olika kategorier utifrån välvning och stenmaterial. Sexton rösen undersöktes inom förundersökningens ramar. Fyra av dem ¹⁴C-daterades och analyserna visade på aktivitet inom området från slutet av vikingatiden till cirka 1600 e.Kr. Här bör också nämnas några stenrader som eventuellt kunde utgöra rester av stensyllar, det vill säga tecken på bebyggelse inom området.
Inom förundersökningen gjordes även en jord­artskartering med syfte att identifiera forna odlingsytor och skapa underlag för diskussioner kring uppodling och röjning. Karteringen utfördes av Jens Heimdahl och Jonas Bergman/Arkeologerna.

Under arbetets gång skedde också metalldetektering. Den resulterade i några oväntade fynd, bland annat två bronsfibulor och en del av ett reliefspänne samt två torshammare. Till detta kom en lämning som mest liknade en rund stensättning. Flera indikationer tydde med andra ord på att det kunde finnas gravar inom området.

Frågor inför den arkeologiska undersökningen rörde främst om det hade funnits någon boplats inom undersökningsområdet och om gravar kunde gömma sig bland röjningsrösena. Metodiskt sett så avbanades hela ytan under kontinuerlig metalldetektering. Noggrann finrensning med handredskap gjordes inom intressanta delar och drönarfotografering skedde kontinuerligt.

Resultatet blev att den eventuella boplatsen kunde avfärdas medan gravindikationerna kunde verifieras. Sammanlagt arton kontextgrupper identifierades, varav tolv innehöll gravmaterial. Mängden brända ben var generellt liten, med 73,3 gram som högsta notering för en gravgömma. Gravarnas yttre var oansen­ligt och bestod i flera fall främst av en brandgrop med en liten bålrest i. De föremål som nämndes från förundersökningen samt några från undersökningen pekar på en övergripande datering av gravarna till folkvandringstid–vendeltid. Slutligen bör nämnas att de två torshammarna inte påträffades i gravsammanhang. De hade karaktären av lösfynd men en möjlighet är att de är form av offer för att främja fruktbarhet, då Tor även hade den funktionen.