Rönngren, J. 2020. Kartering av Hammarby Hamrar L1982:2852, Nora. Kartering. L1982:2852, Nora socken och kommun, Västmanland. Arkeologgruppen AB rapport 2020:50.

I samband med att Norconsult utförde planeringsunderlag för eventuella framtida vattenvårdsåtgärder av Smedjefallsdammen fick Arkeologgruppen AB i uppdrag att utföra en kartering av befintliga lämningar inom hammarområde L1980:2852, vilken kunde komma att beröras av vattenvårdsåtgärderna. Vid karteringen av området inmättes och dokumenterades de lämningar som låg i anslutning till ån. Dessa utgjordes av två smedjegrunder, varav en större hammarsmedja, brofästen från en äldre dammbro, strandmurar, terrasseringar och en slagghög. Lämningarna inom området utgörs främst av kallmurade grundrester. De befintliga lämningarna är inte i bruk utan övergivna och anses uppfylla kriteriet för att utgöra fornlämning. Platsen är kraftigt igenväxt av lövsly och buskage, vilket försvårar för besökande att ta del av lämningen och skapa en överblick över dess olika beståndsdelar och hur den en gång fungerat då hamrarna var i drift. Vid inventeringen av lämningen observerades att den befintliga Smedjefallsdammen, vilken ligger utanför fornlämningsområdet, tidigare fungerat som damm åt den mindre smedjan och den större Hammarsmedjan. Trärännor från dammens norra och södra utskov har försett de båda smedjebyggnaderna med vatten till deras vattenhjul. Smedjefallsdammen ingår därmed som en viktig beståndsdel i hammarområdet då de varit i bruk tillsammans. En grov datering utifrån kartmaterial daterar Smedjefallsdammen uppförande till någon gång mellan åren 1789–1926. Ur ett kulturhistorisk perspektiv bedöms borttagandet av Smedjefallsdammens två mellersta utskov ha liten negativ effekt gentemot med dess industrihistoriska värde. De två mellersta utskoven reglerade åns vattenflöde medan det norra och södra utskoven försåg vardera smedja med vattenkraft via trärännor och är därmed viktiga för förståelsen för hur dammen fungerat i relation till smedjorna. Bibehållandet av de yttre skoven innebär att man bevarar förståelsen för hur de industriella lämningarna inom området samverkat med varandra samt att man visar på att en damm har funnits på plats.