Rönngren, J. 2022. Historik om Nittälvens ängar – inägor, utslogar och fäbodar. Ljusnarsbergs socken och kommun, Västmanland. Arkeologgruppen AB rapport 2022:12.

Resultatet av den kulturhistoriska arkivstudien visar att ängarna längs Nittälven
haft en kontinuitet från åtminstone 1600-tal fram till 1900-talets första
hälft. I äldsta fall kan ängar hörande till Hjulsjö by, utifrån köpebrev, dateras
till år 1635. I andra fall hänvisas i protokoll från sent 1700- och tidigt 1800-tal
till byarnas urgamla rätt till ängarna.

Bildandet av ängarnas ägostruktur är sannolikt kopplad till det framväxande
bergsbruket som etablerades under 1600-talet. Ängarna utgjorde en
grundläggande beståndsdel inom bergsbruksnäringens försörjningssystem.
Tillgången till foder var nödvändigt för att försörja de dragdjur som nyttjades
till körslor för malmtransporter, utförsel av kolryssjor från skogarna och inom
skogsbruket då skog fälldes. Ängarna har förekommit inom tre miljöer:
• Utängar – belägna längs Nittälven, ofta långt från bebyggelse, och utgörs av
konstantfuktiga- och alluviala ängar och mossor.
• Inägoängar – belägna inom gårdsgränser längs Nittälven och uppvisar en större
variation av ängstyper vad gäller torra och fuktiga ängar.
• Fäbodsängar – belägna på säsongsutnyttjade fäbodvallar som nyttjats vid fäboddrift.

Sammanlagt har, enligt historisk kartmaterial från 1700- och 1800-talet, omkring
420 hektar utgjorts av utängar inom reservatsområdena, som totalt omfattar
2800 hektar, medan omkring 75 hektar utgjorts av inägor och fäbodar.
Från tidigt 1900-tal finns uppgifter att utängarna beskogats då slåtterhävden
avbrutits. Järnvägen som anlades under 1870-talet bröt beroendet av lokal
tillgång till foder och dragdjur då malm och kol kunde transporteras på räls.