Rönngren, J. 2023. Historisk vattenverksamhet längs Torphyttebäcken, Linde socken. Linde socken och kommun, Örebro län, Västmanland. Kulturhistorisk inventering – kunskapsunderlag. Arkeologgruppen AB rapport 2022:45.

På uppdrag av SGS Analytics har Arkeologgruppen utfört en fältinventering och skapat kunskapsunderlag för Torphyttebäckens vattensystem mellan Södra Brunnsjön och Lindesjön. Kunskapsunderlaget är baserat på resultaten av kart- och arkivstudier samt fältinventering. Arbetets fokus var på vattenanknutna lämningar. Inför utförd inventering fanns 11 registrerade vattenanknutna lämningar inom inventeringsområdet. I och med arbetet har 10 nya lämningar registrerats. Revideringar har även utförts vid tidigare registrerade lämningar. Lämningarna utgörs av:

5 hyttområden (5 fornlämning)
3 småindustriområde (2 övrig kulturhistorisk lämning,
1 ej kulturhistorisk lämning)
3 bytomt/gårdstomt (2 ingen antikvarisk bedömning,
1 möjlig fornlämning)
2 träindustri (1 fornlämning,
1 övrig kulturhistorisk lämning)
2 hammare/smedja (2 ingen antikvarisk bedömning – uppgift om)
1 kvarn (ingen antikvarisk bedömning – uppgift om).
1 bergshistorisk lämning, övrig (fornlämning)
2 broar (övrig kulturhistorisk lämning)
1 dammvall (ej kulturhistorisk lämning)
1 kalkugn (ingen antikvarisk bedömning – uppgift om)

Därutöver påträffades vid inventeringen även tre objekt, vilka inte registrerades i Kulturmiljöregistret (KMR), men som utgör spår efter mänsklig verksamhet. Objekten benämns i rapporten som ”Ej KMR-objekt”. De utgjordes av:

2 broar (utrasade brofästen och ur arkeologiskt perspektiv förstörda)
1 kvarn (sentida kvarn och damm från tidigt 1900-tal)

Vattenverksamheten längs Torphyttebäckens vattensystem som äldst dateras till 1200-tal och under olika former fortgått fram till 1900-talets första hälft. Sammanlagt har sju bergshistoriska lämningar i form av kopparhyttor, masugnar och hammare varit belägna längs vattendraget. Utmärkande för dessa är att tre kopparhyttor, av eventuell fem kända kopparhyttor i Linde Bergslag, har varit belägna inom inventeringsområdet. Kopparhyttorna förefaller ha nyttjats och nedlagts under medeltid medan masugnarna och hamrarna lades ned från sent 1600-tal fram till år 1797 då sista masugnen nedblåstes. Från och med 1800-talets sista hälft ersattes äldre kvarnar och sågar varvid nya anlades tillsammans med övrig industriell verksamhet såsom kalkugn, tegelbruk och under tidigt 1900-tal en kraftstation.